Rom - Dag 1 - Colosseum


En mindre kul sak skedde när vi skulle kliva på bussen vid två på natten. Självklart hade jag på något mirakulöst vis glömt busskortet! Jag som hade förberett allting innan och lagt kortet i min jackficka. Men tror ni inte att jag tog en annan jacka när vi väl skulle gå? Jo, jag hade nämligen ett stort dilemma vilken av mina jackor jag skulle ta med mig, den varma eller den kalla som är snyggare. Mitt på dagen tog jag beslutet att ta den varma jackan, och lade då busskortet däri. När vi skulle gå däremot, ja, då ville jag se snygg ut istället och tog den kalla. Bye bye busskort.



Jag berättade halva min livshistoria för busschauffören och fick gå på, men han sade ingenting och såg extremt missnöjd ut. Ingen bra början på resan! När vi väl kom fram till Cityterminalen upptäckte vi till vår extrema fasa att den var stängd över natten och inte skulle öppna förrän om en halvtimme, och tro mig, det var svinkallt ute. 



Efter ungefär 180 år tog den där kyliga halvtimmen i mitt liv slut och vi kunde gå in och hoppa på flygbussen mot Skavsta som gick 03:38. Den var väldigt full och vi hann precis knipa de sista tvåplatserna. De hade öppnat en annan ingång till Cityterminalen innan vår öppnades, så annat folk hade kunnat fylla bussen medan vi stod och frös.

Tur att vi ens kom med! Bokningen vi hade gjort i förväg var inte knuten till någon speciell buss, så egentligen kunde för många personer ha velat kliva på och om den blir full får man alltså vänta på nästa - som går flera timmar senare. Då missar man ju planet.



Vi kom fram till flygplatsen och sprang som galningar mot ingången. Fy sjutton vad kallt det var! I säkerhetskontrollen pep vår ryggsäck och vi fick offra vår älskade tandkräm och vår lilla minisax. Vi hade ju enbart handbagage med oss så allt vi brukar ha i de incheckade resväskorna behövde vi istället ha med oss på planet. Tur att jag redan hade klippt plåsterbitarna och tur att jag hade packat ned en minitandkräm som var tillåten.



Efter en evinnerlig väntan (och ytterligare en nära-katastrof-upplevelse då vi insåg att vi stått och väntat 10 minuter innanför fel gate) fick vi äntligen boarda planet. Utifrån såklart - burr.




Det var inte så jätteturbulent men det var ändå läskigt. Jag lyckades sova större delen av vägen. När vi landade däremot var det alldeles grådaskigt och regnigt ute och planet svajade så mycket att jag skrek till.



Så kom vi fram till flygplatsen Rom Ciampino.
Samma väder som i Sverige ungefär, fast några grader varmare ;). 



Vi irrade runt ett tag och lyckades till slut med den stora bedriften att hamna på en buss mot staden.
 


Yay! Solen tittade fram.



Vi sov hela bussresan och vaknade först när vi kom fram. Vi var heeelt utmattade, vilket man i och för sig kan förstå eftersom vi åkt buss, stått i kyla och flugit hela natten.



Vi irrade runt men lyckades ganska snabbt hitta till den stora entén till Roma Termini Station där vi skulle försöka åka tunnelbana till vår hållplats Lepanto. Att hitta till tunnelbanan i den där megaterminalen var lättare sagt än gjort. Någon försökte lura i oss att vi skulle köpa biljetterna i en liten kiosk, men det verkade sketchy. Efter x antal timmar (hmm, snarare minuter) lyckades vi hitta rätt i alla fall.


Alla hållplatser på den blå linjen. Vi skulle dock åka med den röda. Oklart varför jag fotade fel tavla.



Vi köpte biljetter från en automat. Det var ganska billigt. Som ni ser kostande det tre euro totalt, för två personer, men biljetterna gällde bara för ett åk.



Vi klev av vid Lepanto och gick mot hotellet.



Vi hittade! Check-in gick supersnabbt och vi fick ett rum redan då trots att vi var där flera timmar innan man egentligen fick checka in.
 


Alltså, wow...
Badrummet alltså <3.



Vi gick genast ut på äventyr.
Klockan var bara runt elva på morgonen.


Ett sällskapsrum.


Hissen. So much lyxigt.


Ingången till hotellet.



Det första vi gjorde ute i friheten var att leta efter mat. Efter lite planlöst letande föll vi till slut för en restaurangkedja vid namn Staccio Pasta som verkade bra, men det blev inte så lyckat ändå. Min pasta carbonara smakade som luft och den hade typ stora broskiga kasslerbitar i sig istället för bacon?!
 
Calzone-pizza aknade både tomatsås och ost och var därmed helt torr. Dessutom fick vi vår mat vid olika tillfällen, och inte så lite heller. 
 
Vi blev i alla fall mätta och det var skönt att få sitta och vila lite efter flyget och allt. 



Vi gick över en bro in mot staden för att utforska lite på vägen till närmaste tunnelbana.



Vi snubblade in på det kända torget Piazza del Popolo.
Det var superfint!



Kolla! Sol! När bilden togs i mitten av februari hade den första solen ännu inte nått Sverige, så jag blev helt lyrisk över att känna de första solstrålarna mot kinden.

 
Vi gick vidare och hittade en nedgång till metron.

 
Vi åkte till Colosseum!


The Arch of Constantine.



Så awesome! Jag har alltid velat se Colosseum...

 
Men det var konstigt att den stod precis vid bilvägen med alla vägskyltar och sånt där. Det känns fel, på samma sätt som Egyptens pyramider låg precis vid staden. Pyramiderna låg dock betydligt mer avskilt än Colosseum.



Vi gick in i själva byggnaden och började irra runt igen. På riktigt, första dagen i Rom kan sammanfattas med "irrande". Vi gick dit, och sen hit, och sen dit, upptäckte att vi stod fel, frågade ingen, gick dit, hm står vi fel igen, går ut, går in, går dit... Ja, ni fattar. Crazy. Men till slut stod vi i rätt kö - dock en väldigt lång sådan - och inväntade vår tur.

 
Efter en halvtimmes köande i den kalla skuggan fick vi äntligen köpa biljetter och stiga in i arenan. Däremot var det för sent att köpa till audio guider eftersom de skulle stänga om en och en halv timme. Jaha? Men kan jag inte få lyssna den tiden då? Apparently not.


Okej, men allt köande var värt det...

 
Vi läste på skyltar och lyckades ändå snappa upp en del information, men Colosseum är ju ett sånt där ställe som man redan innan vet en hel del om. 


Extremt koncentrerad!



Lite utsikt över The Arch of Constantine, eller "Konstantinbågen" på svenska.


Den byggdes år 312, så den har varit med i några år.

 
Nu började vi dra oss mot utgången.
Solen höll på att gå ned, det var kyligt och de ropade ut i högtalarna att de höll på att stänga.
 

Vi tog metron tillbaka till our hoods. Metron var förresten inte riktigt lika fancy som i Sverige, och jag som tyckte att vi har mycket klotter och smutsiga perronger, haha. Det är ingenting i jämförelse med detta! Åh, jag saknar tunnelbanan i Dubai. <3


Vi såg en 3Butik!



Jag tjatade till mig en glass på Burger King innan vi drog oss tillbaka till rummet.

Kommentera här: