November is coming

Jag har långärmat på mig idag. Sämsta valet jag gjort ever. Jag håller på att dö! På riktigt!! Jag svettas som en gnu. Allt jag kan tänka på är hur mycket jag smääääälteeeer. Tänk att det snart är november. I cavorna (kioskerna) har de börjat sälja adventskalendrar. Känns lite fel när man har det så här om dagarna: 
 

Mexico - Dag 11 - Isla Holbox

Torsdagen den 13:e juni. Dags att flytta iväg till den väldigt avskilda lilla barfotaön Isla Holbox! Vi vaknade vid nio, åt frukost och packade klart allt. 










Sen tog vi en taxi med väskorna in till Playa del Carmen. Vi tog bussen som gick 10.30 mot Cancún. Vi var framme vid 11.50. Vi fick vänta på busstationen i en hel timme innan vi skulle vidare mot Chiquila. Vi fördrev tiden genom att gå på toaletten, äta McDonald´s-glass, logga in på superlångsamt gratiswifi och försöka sova på de hårda stolarna.

 
Bussresan till den lilla staden Chiquila tog 3,5 timmar. Resan var olidlig. Bussen stannade så fort någon ville på vid vägkanten, eller så fort någon ville av. Inga busshållplatser här inte. Vägen bestod halvvägs av ödslig landsväg, halvvägs av byar man åkte igenom. Och i byarna åkte man tio meter, stannade, åkte tio meter, stannade, eftersom folk skulle på och av som tokar. SKAFFA busshållplatser, OK?!!
 
Den sista halvtimmen började vi bli riktigt oroliga över att vi inte skulle hinna med färjan till ön Isla Holbox. Den går bara varannan timme, och bussen var på god väg att missa den. Vi kom fram en kvart för sent, men det visade sig att färjan skjutits upp för att vänta på oss. Tur!! När vi gick av bussen var det en kvinna som viftade med en pengasedel mot mig. Jag fattade inte vad hon ville, för hon kunde inte engelska. Men främlingar som står och viftar med pengar kan ju vilja vad som helst. Rent instinktivt så bara ignorerade jag det och gick förbi.
 
Hundra år senare uppräckte jag att min sedel jag haft i fickan var borta (det var typ 20 spänn bara) så jag måste ha tappat den! Tanten som viftade med den var helt enkelt bara snäll och ville ge den till mig, haha. Hon måste tyckt jag var jättemärklig som inte ville ha tillbaka den. 
 
 
Efter den lilla båtresan var vi framme på ön. Det fanns inga bilar där, bara golfbilstaxis, cyklar och mopeder. Taxin till hotellet kostade bara 40 pesos (20 kr). Vi åkte genom byn och den var ganska sliten. Som en liten fiskeby. Många turister har inte hittat hit ännu, så hela ön är fortfarande lämnad ifred. Det fanns bara en enda liten souvenirbutik i hela byn till exempel. I Playa del Carmen fanns det typ inget annat än just souvenirbutiker.
 
 
Hotellet hette "Villas Paraiso del Mar" och man kan se lobbyn på bilden nedan. Vi fick varsin välkomstdrink medan vi väntade på vårt rum. 
 
 
Vi fick ett jättefint rum i en bungalow.

 
Jag var helt utslagen efter den långa resan, och slocknade på sängen.

 
Vi hade värsta stora och fina duschen.

 
Precis utanför hotellet hade vi en fin strand.

 
Vi beställde in fajitas och hamburgare från hotellets snackbar. Det var supergott!

 
 Sen gick vi ut till havet för att bada när det började mörkna.
 
 
En stor snäcka, med en invånade i... Vi döpte den till Hermes. Vi spenderade massa tid med att försöka få ut honom, men det var rätt omöjligt.
 
 
På kvällen åt vi en god middag i restaurangen och satte vi oss sen i lobbyn och utnyttjade det underbara gratiswifit! :D

 
Det var allt för denna dag!

Mexico - Dag 10 - Sian Ka'an

  Onsdagen den 12:e juni. Idag skulle vi på en stor heldagsutflykt bort till naturreservatet Sian Ka'an, som är ett utav UNESCO:s världsarv. Dagen startade tidigt. Så tidigt att frukosten inte öppnat ännu, för den var försenad av någon anledning! Och vi behövde mat inför resan om något... Utanför frukostrestaurangen hade de ställt upp ett litet bord med juice och bakelser man kunde ta så länge. Men bakelser utomlands + en Lollo som är allergisk mot nötter, är ingen bra kombo.
 
Efter att ha väntat i fem minuter kunde vi dock inte vänta länge till om vi inte ville missa bussen (och det ville vi inte), så jag tog en servett och prackade på mig så många muffins och croissanter jag kunde bära (typ fyra... haha). Det var i alla fall ingen choklad på dem, så det borde förhoppningsvis inte vara nötter i. 

Vi sprang snabbt som två gnuer bort till framsidan av hotellet, och där stod bussen redan och väntade på oss. Guiden hette Fransyska och var lite weird med massa tatueringar och typisk så som man tänker sig att en konstnär ser ut typ, och chauffören hette Marco. Vi hade hämtats upp först, så vi fick åka med till flera olika hotell där de hämtade upp folk.
 
Vi blev en salig blandning av nationaliteter. 2 personer från Sicilien, 3 fnittriga ungdomstjejer från Mexico, 1 person från Los Angeles och 2 från England. Alla kunde typ spanska förutom vi och någon enstaka till. Yay. Så guiden snackade mycket spanska med alla (särskilt eftersom hon kände de tre mexicotjejerna sen innan) och drog sen en kortare version av allt på engelska. Hon sade allt på spanska först så vi satt alltid och försökte förstå vad hon sade och hittade på egna "översättningar" till varandra. Vissa ord liknar ju. Men när vi fick höra den engelska versionen insåg vi alltid hur mycket vi failat, haha!

 
 Vi stannade till i Tulum-området en kvart för lite toastopp. De hade roliga skyltar där. De hade till exempel en stentavlegrej som hängde på en husvägg. Om den var vit så snöade det, om den var blöt så regnade det, om den var borta var det en tornado på G, om den var sné var det blåsigt... osv. Det fanns en massa väderscenarion utskrivna, haha ^^.

 
Vi körde snart vidare från Tulum (det var stekhett ute så det var välkommet) och direkt in i det enorma Sian Ka'an-området. Vi skulle längst ner, till allraste botten av Quintana Roo (en del av Mexico), så vi skulle åka i timmar. 


Vägen var skakig och blev mer och mer så under resans gång. Vi åkte bredvid hav, djungel och till slut in i mangroves. Efter en timme stannade vi till vid en vacker bro för lite fotostopp.
 
Här finns det även en massa krokodiler, men vi såg inga. Det ska även finnas en del vilda sjökor i ett litet område av Sian Ka'an! De är ju utrotningshotade så inte så många dock. 



 Bredvid vår bro fanns det en fallfärdig bro 0.o.

 
Vi fotade fina fiskar från bron.
Ibland hoppade de upp i luften, alla på en gång!



Efter ungefär 20 minuter åkte vi vidare genom paradiset.
 
Alla palmer såg ut som i Pirates of the Caribbean. Jag hade velat stanna för fotostopp var femte minut ungefär för att ta riktigt fina bilder på allting, och inte bara fota från fönstret.


 
Vägen blev bara skakigare och skakigare.
Det var helt sjukt! Jag visste inte att en bil kunde skaka så mycket.

 
Till slut, efter vad som kändes som en resa på en hel dag, var vi äntligen framme i den lilla fiskebyn. Där blev vi bjudna på jättegoda quesadillas. Små ostfyllda trekanterstacobröd med tomater och lök på. Dessutom hade jag inte dött av att äta bakelserna från imorse, så det var ju positivt.

 
 Vår grupp blev två grupper när vi skulle till båtarna. En med bara spansktalande personer i, och en båt med folk som kunde engelska. Vi fick guiden i vår båt, så fick de spanska personerna nån mexikansk person som fanns på plats. Förutom guiden var vi tre personer till i båten. En av dem var den konstiga snubben från Los Angeles med underbett som åkte på utflykten ensam. Alltså, han hade ingen kompis eller partner med sig eller så.

 
Vi gav oss ut med båtarna och skulle leta efter havssköldpaddor att fota, och vi skulle inte ge upp/åka vidare förrän alla var nöjda med sina bilder. En utflykt i min smak, helt klart!
 

Men vi hittade inga havssköldpaddor.
Vi hittade delfiner istället!


Jag blev helt fotogalen, kastade mig fram utan att tänka på vilka personer jag skadade i processen, och ställde mig balanserandes längst fram i båten med systemkameran i högsta hugg.








Hundratusen delfinbilder senare letade vi rätt på en havssköldpadda. Den vi hittade var en blanca, alltså en vit. Hon var så snabb! Guiden hade varnat för det innan, men jag hade aldrig för mitt liv trott att de kunde vara SÅ snabba. Det var helt sinnessjukt. Man kunde se sköldpaddan under vattnet, hur hon kom närmare ytan, lite i taget, stack upp huvudet i en hundradels sekund och sen ner igen.
 
Ibland stack hon inte ens upp huvudet alls, och ibland bara översta delen av nosen... Det var mellan 30 sekunder och en minut mellan varje "uppgång" dessutom, och ibland tappade vi bort henne. Så jag är rätt stolt över att jag faktiskt lyckades fånga henne på bild med huvudet över ytan.







Efter detta åkte vi vidare genom mangroveträsken på väg till ett ställe där vi skulle snorkla.
 
 
Sian Ka'an betyder "Where the Sky is Born" på maya, och är ett av de bästa ställena i hela Yucatan pensinsula för att hitta vilda djur. Det är över 1,6 miljoner acres stort (ca 8 kvadratmil) och har både tropiska skogar, träsk, myr, översvämmade savanner och mangroveskogar.
 
Området är hem till 345 olika fågelarter (men nu på sommaren är det för varmt för många av dem) och det finns även jaguarer, pumor, oceloter, tapirer, olika slags krokodiler, havssköldpaddor, delfiner och sjökor. 
 

 
 Revet vi skulle snorkla i heter "the Mesoamerican Reef" och är det näst största barriärrevet i världen. Vi såg en barracuda när vi åkte här :o. Vi behövde ta av oss ringar och halsband innan vi snorklade, för barracudor älskar tydligen glittrande och skimrande föremål, så det är lite att utmana ödet att ha på sig sånt då.
 
 
Mina goggles blev immiga som vanligt, men annars var det jättekul! :)
 
 
 Dock fanns det även farliga koraller här, som t.ex eldkoraller som man kan få brännskador av, så det gällde att inte komma åt något.
 
 
Nästa stopp var "The Mayan Swimmingpool". Paradisvatten med typiska långsmala karibbiska palmer vid stranden. Pirates of the Caribbean-känslan var på hög nivå. Det såg precis ut som stranden till ön där Jack Sparrow blev lämnad i första filmen.
 
 Efter detta åkte vi tillbaka till fiskebyn. Båten körde jättesnabbt som vanligt, så det skvätte vatten åt alla håll. Kameran låg väl instoppad i kameraväskan, haha...
 
 
 Väl framme vid restaurangen igen blev vi bjudna på en jättegod buffé. Det fanns fajitaskyckling, gult ris, paprika, tomatsås med pasta, och fisk. Man kunde köpa färsk kokosnötmjölk om man ville. Det stod några personer vid ett bord med enorma köttknivar och skar kokosnötter man fick dricka ur, så man drack inte ur glas när man köpte det. 


Systemkameran med sitt makro. Jag använde det som teleobjektiv under dagen, haha. Det funkar superbra, förutom att man inte kan zooma ^^. Apoteketpåsen bredvid agerar som vattenskydd när det behövs.

Vi fick 30 minuter freetime efter maten, så vi gick runt och fotade lite.






 
Snart var det dags att åka hem igen. Vi stannade till vid den stora bron igen och spanade efter krokodiler, men vi såg inga denna gång.

 
Vi var hemma tio över sex. Helt slut. Vi badade lite, slappade, packade, tog en tupplur och åt middag först vid halv elva precis när á la carte-restaurangen Botticelli stängde. Vi blev dock insläppta i alla fall, så det var toppen! Detta var ju vår sista kväll här, så vi ville äta där en sista gång.


 
 Bästa efterrätten "The Volcano".
Varm chokladsås med iskall glass. 
 
 
 När vi kom tillbaka till hotellrummet såg vi världens största spindel i korridoren utanför vårt rum! Jag skrek så jag höll på att spräcka stämbanden, och jag tänkte aldrig i livet gå förbi den där! Dennis gick förbi och bara lämnade mig där. Vilken gentleman.
 
Så jag sprang runt till baksidan där vår balkong var och smög över olika staket och balkongräcken som en ninja (och hoppades att ingen hotellpersonal skulle se mig och tro att jag gjorde inbrott). Så knackade jag på balkongdörren och blev insläppt. Good plan!