Dubai - Dag 4 - Öknen

 
Vi gick upp tidigt och blev upphämtade av en halvskum typ som körde oss ut till Dubai´s ökenlandskap.
Vi trodde att han skulle hämta upp fler men det blev bara vi.

Efter ungefär 45 minuter frågade han om vi var fastspända ordentligt. Det var vi. Då körde han rakt ut till höger om vägen och åkte ut över sanddynerna. De var ganska höga och det hände flera gånger att vi lättade från sätet. Det kändes som att man flög fram, och hjulen hade inget grepp om marken.
 
Ibland svischade vi förbi enstaka träd och stora stenar och varje gång tänkte jag hur nära det var att vi körde in i dem. Det kanske inte var nära egentligen, men hur kunde han ha kontroll på bilen när den flög sådär över sanden?

Efter ungefär tio minuter kom vi fram till en kamelfarm. Där fick vi hoppa upp på varsin quad och åka iväg på äventyr tillsammans med en guide. Jag fumlade med bröstselen till GoPro:n och lyckades i all hast sätta på mig den. Det skulle bli häftigt att filma i förstahandsperspektiv medan vi åkte. Så roligt blev det inte. När vi åkt ett litet tag försökte jag sätta på kameran och då behövde jag släppa en hand från styret. Jag som "aldrig" kört quad innan (vet inte om missödet i Kenya räknas) hade nog problem bara med körningen i sig, och behövde inte fokusera på en kamera utvöver det.


Som ni ser på bilden ovan lyckades jag till slut ta mig en bild, men saktade ofrivilligt ned så att guiden hamnade långt fram. Att filma blev svårare och jag behövde blint (såg ju inte displayen eftersom kameran satt fast i selen) trycka fyra gånger på en knapp så att kameran bytte läge till just film. Detta brukar vara väldigt simpelt i vanliga fall även om man inte ser, men nu skulle jag köra samtidigt och hålla emot kameran för att kunna trycka ordentligt.
 
Detta hade inte behövt hända om jag bara tagit mod till mig och bett om lite tid innan vi åkte. Men alla stirrade när jag tog på mig selen och jag ville liksom inte krångla med kameran i hundra år också medan de väntade på mig, så jag tänkte naivt "jag tar detta på vägen" som om jag skulle åka häst och vagn eller nåt med händerna fria. Så naivt, så naivt. Vet ni vad som hände i allt detta "kaos"? Kameran lossnade då fästet i selen typ gick av. :( 

 
Jag satt alltså med en kamera mellan benen ett tag och funderade på hur jag skulle stanna till utan att folk kör in i mig och utan att guiden kör ifrån mig. Jag behövde köra försiktigt så att inte kameran ramlade bort, men det var inga problem på grund av mina ringa quadkunskaper. Jag vågade ändå inte köra så snabbt om man säger så.
 
Som bilden ovan antyder stannade vi till slut. Nånting hade hänt med Dennis quad. Den hade typ stannat eller nåt så guiden gick bak till honom för att hjälpa till. Jag tog genast tillfället i akt och lade i smyg in kameran innanför byxan (vid rumpan, vill ju inte att det ska se ut som att jag är en man - nu såg jag bara puckelrumpad ut). Tur att kameran inte var påslagen, hehe... Senare när vi stannade "på riktigt" kunde jag lägga den i kameraväskan istället.
 
När vi stannade till på riktigt befann vid oss vid toppen av en liten sanddyna. Dags för sandboarding! 
 

Det fanns en bild på mig när jag åkte, men jag såg ut som en groteskt överviktig valross där (vet inte hur jag lyckades med den bedriften) så jag måste ha raderat den från datorn. Nu kan jag nämligen inte hitta den, och jag minns att jag inte gillade den så det måste ha varit jag som tagit bort den. 



Det var hur som helst superkul att åka! Jag åkte bara två gånger, ramlade inte alls och lyckades på något mirakulöst sätt hålla balansen all the way down. Anledningen till att jag inte åkte fler gånger:

1 - Man ska sluta när man är på topp!

2 - Backen. Av sand. Alltså jag dog! Så jobbigt att kämpa sig upp för den där backen. Första gången halvsprang jag upp, men andra gången var jag inte lika kaxig. Det gick långsammare och långsammare för varje steg och till slut fann jag mig själv krälandes, kvidande efter hjälp.
 
Guiden hade helt chockat (hihi inte egentligen, detta var vanligt) studerat min långsamma vandring uppåt, och när jag till slut föll ihop sade han: "Go help her!" Jag räckte dramatiskt fram brädan ungefär som att "Leave me here, rädda dig själv! (och brädan)". Sanden var väldigt mjuk och man bara sjönk ner i den när man gick. Jag kom inte längre ^^.

 När jag kollapsade tog jag en liten fotopaus.

 
Vår guide, vad han nu hette. Han ville ha kameran för att fota, men jag trodde han menade att han ville bli fotad?! xD Därav bilden.

 
Efter det åkte vi vidare på varsin quad igen. Nu blev det lite mer action! Guiden åkte först så han valde väg hela tiden, och nu började han åka upp och ned längs sanddynerna vilket vi inte gjort innan. Den första nedförsbacken vi fick åka nedför var samma vi sandboardat längs innan. Jag hade hjärtat i halsgropen, men det gick bra!
 
Den kanske inte såg så brant ut på bilderna, men det var den. När man står högst upp på sin quad och inte ens vet hur snabbt den kommer åka ned och om man kommer glida hit och dit eller inte, så är det lite läskigt.
 


 

I en backe åkte jag helt off track (ej med flit) och åkte ned en helt annan väg än man skulle och blev själv chockad över det då jag lagt vikten som om jag skulle svänga åt andra hållet, och alltså hamnade i obalans. Vad ska man säga? The quad´s gotta do what the quad´s gotta do. Jag hade inte mycket att säga till om. Den gjorde lite vad den kände för ibland, särskilt när man skulle svänga. Man kan säga såhär... Jag ska nog hålla mig till öknen när det gäller fyrhjulingar ;). I alla fall tills vidare.

. Hur som helst var det superkul att åka runt i öknen! En adrenalinkick som hette duga varje gång vi åkte ned för backarna och slirade hit och dit. Jag var lite lättad när vi kom tillbaka till kamelfarmen välbehållna... :).



Vi kom tillbaka till farmen som sandklumpar. Det var sand överallt. Till och med i kameraväskan :(. Kameran hade fått lite sand på sig (ehm "lite", ehm *host*) men verkade ha klarat sig utan några bestående men. De är ju i princip allergiska för sand, så jag blev rätt orolig där ett tag. Jag hade en plastpåse runt kameran, men jag antar att sanden som låg på själva kameran i sig blev till när vi fotade vid sandboardingen. Haha, Dubai är inget bra resmål för systemkameror. Först en massa imma och nu sandstorm. Men den har klarat sig jättebra så jag tackar för det. 
 
Vi fick förse oss med lite vatten och läsk ur en kylbunke innan det var dags för nästa lilla äventyr, nämligen kamelridning!

 


Här fick vi bekanta oss med vår kamel då. Jag döpte henne (eller honom? Hen?) till Berit. På Instagram undrade alla varför hon hade munskydd. Jaa ni. Det var konstigt nog ingenting jag tänkte på vid fototillfället, men nu i efterhand kan man ju undra. Kanske skydd mot flugor? Eller så var Berit bara väldigt aggressiv och på bithumör. Eller så skulle det skydda oss mot MERS... eller Ebola...? Mysteriet tätnar. Jag tyckte hon var gullig i munskyddet i alla fall :).

Jag hade egentligen velat ha en egen kamel att typ galoppera runt med, men jag antar att det hade kunnat bli lite kaotiskt. Det blev istället en härlig liten tur i skritt. Helt OK det med! Det gungade roligt när Berit gick. Superkul när vi "klivit på" och hon reste sig också! ^_^

Ritten varade i cirka tjugo minuter. Som ni kanske minns hade vi egentligen strukit kamelridning från schemat på grund av risken för sjukdomen MERS (som många dör av, och som några månader innan avresan "härjade" i arabländerna), men när det väl var dags för oss att åka till Dubai hade sjukdomen verkligen avtagit i styrka.
 
Den var nästan utdöd, med inget nytt fall på en hel månad, plus att de kommit fram till att den inte kom från kameler som de först trott. Eftersom luftballongsturen inte kunde bli av kände jag att då måste vi rida kamel i alla fall, särskilt när sjukdomen knappt ens fanns längre. Så var det med det!



Nere på marken igen. Vi gick runt och fotade lite innan det var dags att dra oss tillbaka till hotellet.

 
Hade värsta fotosessionen med den stackars kamelen ovan. (Jag fick lite kritik på att detta inte är kameler, utan dromedarer. Same shit different name, säger jag åt det. Jag kommer fortsätta säga kamel. Orkar inte ändra i hela texten... xD)


 
 
Till slut fick kamelen nog och blåste på mig!
Jag blev jättechockad, haha! 
 


Dags att åka tillbaka.
 

Vi sov som stockar i bilen. Alldeles för snart var vi tillbaka vid Conrad Dubai.

 
Sen sprang vi iväg till donken och åt en brakmåltidslunch. Mmmm!
Varsin Big Mac blev det.
 
Med lite mat i magen gick vi tillbaka till hotellet och vidare ned till poolområdet.
Dags att slappa!



Om man kollar på bilden kan man tro att jag läste. Well, I didn´t. Jag sov. Och sov. Och sov.
 
När det blev mörkt gick vi upp till rummet. Jag ville iväg till Jumeirah-moskén och se den i mörkret när den är upplyst så fint, men blev inte så. Jag ville mest bara ut och göra nånting efter alla timmar av slappande. Till slut gick vi ned till lobbyn av nån anledning och upptäckte då att det fanns gratis wifi där! Shit! Och detta upptäcker vi näst sista dagen. Kanske lika bra det i och för sig, för annars skulle vi bara hängt där hela tiden ;). 

Mitt tjat gav till slut resultat och även om vi inte åkte till moskén så gick vi i alla fall någonstans - nämligen till Subway. Ingen av oss hade ätit på Subway tidigare, konstigt nog. Jag tog en Chicken Teriaki med BBQ-sås och Pös tog en Steak & Cheese med majonäs. Alltså jag typ dog, vad god Steak & Cheesen var! Jag blev helt sååååld på Subway.

Väl hemma igen tog vi lite bilder med våra pengar (hade förvånansvärt mycket kvar). Efter det slocknade jag med kläder och allt på och vaknade förvirrat upp halv ett på natten.