Those days

Dagen i skolan idag var lite jobbig. Vill inte gå in på detaljer, men vår grupp spårade ut lite i slutet av dan. Alla var väl trötta och så, men det blev typ en del bråk angående designen. Vi är tre designers i en grupp, utan en copy, alla med olika stil, tycke och smak så det gäller att hitta någonting som alla är nöjda med, men det kan var rätt svårt - upptäckte vi idag. Men men, det kommer att lösa sig.

För övrigt är jag sjukt irriterad på mitt hår. Måste plattas (min lugg står åt alla håll möjliga och resten av håret är bara allmänt pluffsigt). Jag packade in det igår i alla fall så nu är det väldigt lent och fint :).

På vägen hem med tunnelbanan läste jag "RES". Den är verkligen jättekul att läsa! Den är mycket mer personlig än andra tidningar. Mer personliga reflektioner och reseberättelser. Och så är framsidan sjukt snyggt designad.

Tyvärr får man ju inspiration från såna här tidningar, så nu vill jag till Bora Bora också. Eller nej, jag tror att jag uttryckte mig klumpigt. Jag måste till Bora Bora! Åh, alltså det finns valar där o.0. Men men, det är för dyrt för att åka dit anytime soon, or ever. Hur som helst verkar det vara värsta drömresmålet. Typ som Maldiverna fast ännu mer avlägset och paradisaktigt. Ja, och dyrare. Såklart.


Jag skulle inte tacka nej till att sitta där just nu. Delfinspaning på Röda Havet. Simma med delfiner. Den dagen kommer jag aldrig att glömma.

Egypten - dag 3 - Luxor

Åh, det känns så bra för jag har städat mitt skrivbord! Så nu är min teckningshörna uppgraderad! Innan hade jag allt i en enda hög. Pennor, sudd, stompfer och en massa paket med olika slags pennor. Vissa oöppnade som lager och andra öppnade, eller gamla.

 Anyway. Nu har jag bara de teckningssaker jag använder medan jag ritar på skrivbordet.
Alltså: 1 Faber Castell- sudd, 1 Derwent suddpenna, 1 Faber Castell 2B- penna, 1 Faber Castell 2H- penna, 1 Faber Castell 8B- penna, 1 Cretacolor knådgummi, 1 Derwent elektiskt sudd, 3 stompfer i olika storlekar, 1 svamp och 2 pennvässare. Resten ligger som ett "lager" i en låda jag fixade bara för det! :D

MEN, nog om det, nu ska vi prata om Egypten och Luxor!



Det är lördag. Den 27/8 2011. Klockan ringer alldeles för tidigt. Bara fyra timmars sömn, men det är redan gryning. Upp klockan fem och packa det sista, för att sedan bege sig bort till den italienska restaurangen som öppnar frukosten redan vid, ja, fem. Med en stor ryggsäck, två fluffiga kuddar, två välfyllda frukostpåsar, solhatt, keps, ringar under ögonen och ruffsigt hår gick vi sedan till bussen som stod och väntade på oss. Vi var bland de sista som klev på (hjälp!). Man vill verkligen inte missa bussen till nånting som kostar tusen spänn ;).



Efter att bussen gjort ett stopp vid både Makadi Palace och ett till hotell i närheten, var den full, och kunde rulla ut i öknen på dess långa motorvägar. Med Makadi Bay bakom oss släcktes lyset, och folk gjorde sig redo för att sova. Solen hade dock redan gått upp, och trots att ögonlocken för bara några minuter sedan känts stentunga, var jag nu alldeles klarvaken. Med fyra timmars bussresa framför oss blickade jag lyckligt ut genom fönstret.




Jag tycker om att åka buss. Det är fridfullt på något sätt. Mysigt. Man kan gosa in sig i sätet samtidigt som man kan kolla på utsikten, vilket var precis vad jag gjorde denna gång. Utsikten var alldeles underbar. Det var däremot svårt att få det på bild. För det första åkte vi snabbt, så många bilder blev lite suddiga, och för det andra fotade jag inte så mycket eftersom jag ville spara batteri. Kul om batteriet tar slut mitt vid ett tempel liksom? Nä.

Sen var det en snubbe som sov framför mig också (med stolen superbakåtlutad så jag inte fick nån plats!!!), och varje gång min kamera klickade lät det så högt och ekande som om jag fotade i en kyrka... och han typ grymtade till varje gång :S.





Grejen med utsikten var i alla fall, att det var berg överallt. Enorma berg. Tydligen åkte vi igenom något som kallades Rödabergspassagen och Rödahavsbergen. De var verkligen gigantiska på sina ställen! De sträckte sig över en på både höger och vänster sida, så att man inte såg topparna från något fönster.



Efter två timmar stannade vi för en frukostrast. Det var typ som ett litet centrum, säkert helt uppbyggt bara för att turisterna ska ha nånstans att "rasta sig". Jag menar, det var öken åt alla håll och kanter, och så helt plötsligt dyker det upp ett gäng butiker/marknadsstånd med toaletter och en restaurang.

Två andra bussar som vi åkte i konvoj med stod redan där och väntade, så sittplatserna därute var en aning crowded. Vi tog därmed bara en liten promenad (som inkluderade ett köp i en av butikerna) för att sedan äta i bussen. Det var ändå lite för varmt ute redan xD.

Hur som helst, kolla geten på åsnan ovan! Ägaren ville nog ha betalt för att man skulle fota, men man är väl bra på att ta smygfoton? ;) Jag tog två stycken till och med, haha! Ibland hoppade det fram barn med getter i famnen som också ville bli fotade för pengar, men det är bara att försöka ignorera. Väldigt söta var dem i alla fall.

Och så blev vi som sagt inlurade i en butik. En snubbe insisterade på att turbanisera oss, och jag vet att det är en typisk turistfälla - att fast de säger att det är gratis så ska de försöka sälja på en saker. Men jag har alltid velat ha en turban :D. Så vi lät dem snygga till oss och ta kort på oss. Han försökte sälja på oss saker från affären, men var jättetrevlig och snäll. Aldrig för påstridig eller nåt sånt. Han accepterade ett nej.

Precis när vi tänkte ta av oss turbanerna och gå, kom vi fram till att vi kanske ville köpa dem istället för att ge tillbaka dem. Så vi stod och diskuterade pris ett tag. Ägaren började babbla om sin familj och sina två fruar. Haha. Vi fick dem i alla fall rätt billigt till slut, och han såg lagom missnöjd ut.



I priset ingick dock att han skulle bli fotad med mig. Inte för att han fick bilden så jag fattar inte grejen, men men. xD. Han ville nog att vi skulle komma ihåg honom. Först ville han att jag skulle ingå i priset, men han nöjde sig till slut med att bara bli fotad med mig... he he he! Jag vill inte bli nåns tredje fru! Han ville att vi skulle se ut "like maffia!" på bilden, så han gjorde så att våra munnar täcktes ^^.



Sen gick vi tillbaka till bussen och åt, innan den började rulla igen. Jag var btw vaken hela resan. Tiden flög förbi lika snabbt som landskapet utanför fönstret, som jag beundrade med näsan tryckt mot glaset. Typ... Det var så coolt. Det ser ju nästan ut som Australien på bilden här över. Jag älskar sådana berg.



Busschauffören var btw lagom fartgalen. Det var en bil som den "tävlade" med hela tiden. Bussen körde om. Tio minuter senare körde bilden om. Tio minuter senare körde bussen om. You get it. En gång var det en bil som körde på det andra körfältet när bilen höll på att köra om oss. Vi bara: "Oh nej, shit, de kommer typ krocka!"

De körde verkligen chicken race mot varandra! Och utan att bilen kunnit köra om (för bussen typ gasade xD) körde den mötande bilen förbi. Då tycker man ju att man borde hört en smäll, men nej. Jag vet inte hur de löste det där. Förmodligen körde den ena bilen ut i öknen.



Efter bara nån halvtimme efter rasten, förändrades landskapet drastiskt. På grund av Nilen. Vi åkte även förbi en massa förortsbyar till Luxor.



Helt plötsligt så bara exploderade landskapet i grönt och palmer, med de underbara bergen i bakgrunden. Jag höll på att dö av amazement. Samtidigt vaknade snubben upp framför mig, och tog själv några bilder, så jag kunde fota med lite bättre samvete.





De som bodde i förortsbyarna levde på landet, och Egyptens "på landet" innebär en enorm skillnad mot storstäderna. Verkligen. De lever som förr i tiden. Plöjer åkrar, rider på åsnor, forslar hö, många barn hjälper familjen istället för att gå i skolan och så vidare. Vår norska guide vaknade till liv också och började berätta en massa saker om landet. Tyvärr fattade jag inte alltför mycket av det hela på grund av norskan.



Ungefär 45 minuter efter att guiden öppnat munnen, och efter att ha passerat otaliga större och mindre byar, var vi framme. Han hade tagit av sin turban under bussresan eftersom den skavde, och han ville ta på den igen. Utanför vår buss väntade enorm hetta (det var minst 40 grader!) och en hel del försäljare. En av dem frågade om han behövde hjälp med sin turban, och det behövde han ju, men vår grupp försvann iväg och jag blev ensam kvar med resten av försäljarna - utan att kunna gå iväg eftersom han stod en bit bort och fick hjälp.

Så jag blev typ attackerad. Det var en person som försökte krama mig hela tiden. Samma person skakade hand med mig flera gånger (eheh... han var lite rolig), en annan blev snabbt fotad tillsammans med mig utan att jag knappt märkte vad som hände (det gick liksom på en sekund och inte med min kamera) och en annan ville ha en puss hela tiden. Han bara: "Just one kiss, just one kiss. Come on!" Jag försökte fly men de bara följde efter, och mina flyförsök var rätt halvhjärtade eftersom han inte följde med! Gah! Till slut kom han i alla fall och jag bara: "Kom nu. Nu! Vår grupp är borta!"

Det var ingen fara, men det kändes jobbigt att inte kunna gå iväg när man ville eftersom jag behövde vänta.



Vi såg några från gruppen och följde snabbt efter in i ett luftkonditionerat stort hus. Väktarna var lagom motiverade. Där inne började den egyptiska guiden att prata, på engelska. Enligt egyptisk lag måste det vara en lokalguide som guidar vid alla tempel. Han var dock med i bussen både dit och hem, så det var liksom inte nån från gatan! xD

De hade en stor modell över Karnaktemplet därinne. Jag kanske glömde säga det, men det första stoppet var Karnak. Jag kunde däremot inte fota hela modellen i sig, för jag hade macroobjektivet på. Haha...





Snart fick vi bege oss in på området, vilket började med en hel del souvenirstånd. Jag skulle inte banga på Abu Simbel- statyn därnere... :D.






Det var helt otroligt att se allting. Trots den enorma hettan (jag tror att Luxor i regel är varmare än Hurghada) gick det bra. Man fick jaga skuggor och dricka mängder med vatten. Varje gång guiden stannade för att prata ställde sig alla i en stor hög där skuggan låg.




Jag tror alla ser att bilden ovan är redigerad, precis som bilden några våningar upp. I alla fall nu när ni ser de andra bilderna precis bredvid. Den är hur som helst fejk HDRad. Tyckte det blev lite häftigt.




Vi fick "free time" efter en halvtimme, så att vi kunde gå runt i vår egen takt och insupa allting. Det var verkligen inte mycket folk där, så det var coolt. Bilden till vänster är en hyllning till deras heliga scarabé. De gamla egyptierna trodde att den dök upp på himlen varje morgon med solen, för att sedan på kvällen gräva sig ned i underjorden, och sedan komma upp åter igen. Om man gick tre varv runt den skulle man få lycka, fem varv så skulle man bli gift, och sju varv få skilja sig. Haha. 


Med vattnet i högsta hugg! Vattnet betydde allt därborta. Det gällde att hushålla!




Vi gick iväg till ett litet tempel som byggts till ära av Hatsheptut. Däremot satt det nån försäljare därinne som reste sig när vi kom, och då flydde vi. Många vill nämligen guida oss runt, och säkert få pengar för det också. Men vi klarar oss utmärkt själva faktiskt.





Jag ville krama och springa runt, runt, runt en såndär pelare. :3














Free time tog slut och det var dags att möta upp gruppen igen för att gå till en restaurang.



Ovan ser ni vår norska guide till vänster :).




Restaurangen såg väldigt lyxig ut. Buffén var väldigt god också, men en massa valmöjligheter och framför allt - tillbehör! :D Och såser. De lagade maten samtidigt som man gick och tog den.





Mätta i magen skulle vi sen åka båt på Nilen!
Det var en överraskning, för det stod inte på hemsidan när jag läste om utflykten innan vi flög ned.


Först tänkte jag: "Ska vi åka en sån där stor? :O" Men nej, det skulle vi inte! xD





Här låg våra båtar! ^^ Det var två pojkar som styrde dem! Alltså en i varje båt. Hej barnarbete?





Alltså, landskapet kring Nilen var helt otroligt. Palmer och grönt överallt. Vilken kontrast till den omgivande öknen!





Efter cirka en kvart var det dags att lägga till. Man fick klättra över tre andra båtar för att komma iland! Vår "styrpojke" fick problem när han skulle sätta fast vår båt i de andras. Den flöt ut hela tiden så det tog ett tag innan min halva av gruppen kunde stiga iland. Men bra var väl det, för jag har aldrig sett så desperata försäljare som just där.

Det var typ 10 meter till bussen från bryggan, men bryggan var överfull med tiggare/försäljare. Barn som kastade blommor, gubbar som grep tag i folk o.s.v. Vi lyckades smita förbi relativt obemärkta, men vissa andra från vår grupp blev rejält sackade.



Nästa stopp var en alabastefabrik. Vi fick se hur de skapar saker av stenen, och sen fick vi kolla runt i butiken. Väldigt dyrt var det, eftersom det var handmade och äkta vara, men vi prutade såklart ändå. Jag ville ha en blå scarabé. Vi fick den till slut för 130 EGP, när han från början ville ha 400 för den. Dock var han REJÄLT missnöjd med affären. Han sade inte hejdå, såg sur ut, kollade i marken, muttrade för sig själv och gav oss påsen utan att säga något efteråt. Han var riktigt förolämpad, heh. Men tja, vi var nöjda.


Här skapas det saker av alabaster.



Butiken var superstor, och jag ville typ ha... ungefär allt!



Efter det var det dags för Konungarnas Dal! Amaziiiing! Dock fick man inte ta med sig kameran, så jag har bara bilder från bussfönstret när vi redan varit där.

I utflykten ingick tre gravar, men vi köpte även varsin biljett till Tuthankamons grav (100 EGP (120kr) var). Jag har som sagt inga bilder på det hela, men det går tyvärr inte heller att beskriva. Djupa hålor i marken, enorma valv, himlar och rymd målat i taken, målningar längs hela väggarna, spruckna på sina ställen. Det var mäktigt. Det var som att kliva in i en annan tid. Att se Tuthankamons kropp och en av hans sarkofager var också lite av en upplevelse, även om hans grav för övrigt var rätt liten. Den minsta av dem alla till och med. Av 64 gravar.

Man fick åka TukTuk till gravarna, och sen TukTuk tillbaka (ej det som är på bild nedan). Vi träffade en skojig försäljare förresten. Han ville sälja två statyetter av Nefertiti och Ramses II för 2 pund, sade han. Efter att vi visade intresse ändrade han sig dock till tvåHUNDRA pund. Haha, nej tack.



Det roliga är, att han följde verkligen efter oss, och prutade åt sig själv! Vi gick in i en grav, kom ut igen, och så stod han där och väntade och sade: "120? That´s my last bid! Special price, only for you!" Alla försäljare på vägen sade också hela tiden: "You´re a lucky man!". Det var typ hälsningsfrasen. Först ger de mig en uppskattande blick, innan de vände sig till honom och klappar honom på axeln, typ.  

Men åter till försäljaren. Till slut hoppade han på en TukTuk och försvann i fjärran, letande efter lycka. Typ. Men när vi en stund senare åkt vår egen TukTuk-färd tillbaka, så stod han där och vinkade till oss! Han var så söt xD! Han var så taaam! Haha ^^. Anyway. Vi hade bara 20 EGP på oss. På riktigt. Men han trodde oss inte. Till slut visade vi plånboken  och då började det gå upp för honom att vi talade sanning. Men så såg han slug ut igen och sade: "I can see that you have money in your pockets! ;O" men då fick vi visa att det hade vi inte xD.

Stackarn blev jätteledsen när han insåg att vi verkligen bara hade 20 EGP. Hur som helst kunde vi få en av dem för det priset iaf! :D Men det var synd för han ville verkligen sälja dem tillsammans. Det är säkert enklare då eftersom de hör ihop. Hur som helst valde jag Nefertiti :).



Många försäljare försökte sälja saker till oss som satt på bussen o.0. Ofta nån kommer gå ut liksom? När man väl satt sig? Oh, rly? Förresten blev jag även kallad "Angry lady!" i Konungarnas Dal xD. Det var ju en del försäljare där, och jag tyckte alltid att Dennis gick förbi för långsamt, så när en försäljare börjat prata med honom en gång, slet jag tag i hans arm och typ halvsprang därifrån. Försäljaren ropade: "Angry lady! Angry lady!" efter mig xD! Hahaha... det var jättekul!

Sen var det en egyptisk vakt i en grav som blev imponerad över att jag "kunde arabiska". Eftersom han sade hej på arabiska, svarade jag på samma språk, och även när vi sade hejdå, så det var liksom inga avancerade grejer, men jag antar att turister kanske inte brukar orka lära sig så mycket av just arabiska. Han blev hur som helst helt till sig och såg ut som om han skulle kissa på sig. xD

Nästa stopp var endast ett fotostopp, vid Hatsheptuts tempel! Jag önskar att vi hade haft tid att gå in och kolla. Gud, det hade varit coolt. Men jag har i alla fall sett det! ;D



Andra turister fick minsann gå in! Snyfte.




Sen var det dags för Memnonkolosserna! Även det ett snabbt besök.





De är åtta meter höga. Det kändes väldigt coolt att stå där bredvid...





Efter en fullspäckad dag, var det dags att åka hem :(. Ni kan ju ana hur utmattade och trötta vi var, men jag skulle ändå inte bangat på ännu ett stopp någonstans... ;).








Vi fick varsin cheeseburgare att stå oss på under resan! Sött :D.





Jag fotade solnedgången, och den norska guiden anordnade en rolig frågesport.



Efter två timmar var det dags för rastning vid samma ställe som förut, och fast klockan var typ åtta på kvällen, jobbade folket fortfarande. Antagligen för att de visste att vi skulle komma. Vi stannade däremot i bussen, och nöjde oss med att sömnigt titta ut genom fönstret. Min turban låg på sned, det var smink överallt och mitt hår var ett enda stort ruffs. Så jag gick på toa i bussen och tog även ut linserna.

Det blev en sista bild för dagen innan folk kom tillbaka, lyset släcktes och vi somnade om. Det känns tråkigt att jag missade att se de underbara bergen en andra gång, men jag tröstar mig med att man nog inte skulle sett mycket ändå. Öknen var kolsvart. Alltid när man åkte buss på kvällen, även om man så bara skulle till Hurghada, så släckte bussen lyset så fort den kom ut från en by eller ett hotellområde. Så fort den åker ut i öknen så släcks den. Jag undrar varför. Man börjar ju undra vad som finns därute i öknen på natten, som lockas ut av ljusen... haha!

Helt vilse

Sådär ja! Nu har jag suttit och fixat med bilder hela kvällen ^^. Jag har lagt upp alla bilder i ett utkast till nästa egypteninlägg (dag 3), samtidigt som jag satte in bilder i mina nya fotoalbum. För hand alltså, inte på datorn. Nu behöver jag bara (ehm, "bara") skriva. Både i albumen och i inlägget om dag 3 på datorn. Men det får vi ta tag i. Nån dag.

För övrigt gick jag vilse idag. Ville hitta till Matton, men irrade istället runt i två timmar. Jag brukar överdriva, men det gör jag inte nu. Jag gick från skolan vid 11 och kom hem vi två. Det tar en timme att komma hem. Det var helt sjukt jobbigt. Ringde folk och ville tigga vägbeskrivning (som de kan kolla upp på nätet) men ingen svarade. När nån väl svarade så slocknade min mobil. Jag kunde inte ens ge upp för jag hittade inte till tunnelbanan. Jag var helt lost. Det var nåt vatten och en massa parker överallt också. Hm.

Till slut kom jag i alla fall fram. Jag hade gett upp på riktigt vid det laget, och äntligen fått syn på en tunnelbaneskylt långt bort i horisonten. Jag vandrade ditåt, och så plötsligt låg Matton där på en tvärgata. Sjukt. Skumt. Så jag behövde i alla fall inte gå hem tomhänt.