Rom - Dag 3 - Stadsvandring
Åt en supergod frukost (varma croissanter och toasts med blåbärssylt) och gav oss sedan iväg runt klockan elva. Det var väldigt blött ute så det hade förmodligen regnat under natten. Himlen var alldeles täckt utav ett tjockt molntäcke.
Den här fontänen påminner mig om hemligheternas kammare från Harry Potter.
Vi hade inte så storslagna planer för dagen utan ville väl mest se Spanska trappan och Fontana di Trevi. Vi tänkte att vi skulle gå hela vägen dit och upptäcka saker på vägen.
Här kom vi in på ett mysigt torg vid namn Piazza Cavour.
Det var som en liten oas fylld med palmer, fontäner och statyer.
Vi gick vidare med kartan i högsta hugg och snubblade in på vackra Ponte Sant'Angelo, en bro utsmyckad med enorma änglastatyer framför slottet Castel Sant'Angelo. Nu började solen komma fram också.
Det var populärt att sätta "love locks" vid broräcket.
Nu skulle vi egentligen fortsätta över bron för att komma ut på rätt sida av kanalen. Vi försökte ju ta oss till Fontana di Trevi och Spanska trappan. Jag fick dock en glimt av underbara Peterskyrkan och ville så gärna gå närmare. "Vi går till övergångsstället och inte längre", blev det.
Det var dock tur att jag blev lyssnad på. Det var folk som sprang mot torget och vi fattade inte varför förrän vi kom fram. Vi hann stå där i ungefär en minut innan det var ett trumpetliknande ljud som ekade över hela området. Alla klappade händerna och höjde kamerorna i luften. Vi bara whoot. What´s happening. What is this.
Nej, alltså det var bara påven som tittade ut och höll en predikan i 20 minuter. o.0
Vi stod och lyssnade ett tag men förstod inte vad han pratade om. Han snackade italienska. Vi kollade upp det där när vi kom hem och tydligen är det så att påven håller en predikan varje söndag klockan 12.00 på det här stället. Haha, och vi hade iiiingen aning. xD Tänk att vi kom dit exakt då. Glad över min övertalningsförmåga efter det här.
Efter ungefär en kvart gick vi tillbaka igen, utan att besöka kyrkan. Jag ville förstås in men vi visste inte om man skulle behöva gå igenom säkerhetsspärrar och hur lång tid det skulle ta. Den tillhör ju Vatikanen så det är knappast bara att kika in och sen gå ut igen. Dessutom var det sjukt mycket folk som blockerade och skymde öppningen. Oklart om det var en kö eller inte.
Vi hittade en supervacker kyrka! o.0
Nu gick vi över till andra sidan ån.
Was ist das?
Vi kikade in i en kyrka och jag typ dog. Hur fint?! Dessvärre verkade det som om en gudstjänst var i full gång och vi, plus två andra turister som gått in samtidigt som oss, fick arga blickar på oss. Turisterna flydde innan någon hann blinka, men det gick inte lika snabbt för mig. Först var jag helt mållös över allt vackert. När jag väl vaknade till liv igen tog jag en bild i blindo medan jag kastade mig tillbaka mot utgången.
Medan jag gick ut genom de tunga portarna kastade jag en blick på kameradisplayen. Tror ni inte att det enda man såg var ett stort moln av suddighet? Jo! Kunde jag nöja mig med det? Ånej. Vid det här laget var jag liksom i en korridor mellan olika dörrar så jag hade egentligen redan lämnat kyrkan. Jag behövde alltså gå in igen, få folks blickar på mig och ta det där jävla fotot. Suck. Men det var värt det! :D
Vi gick längs några bakgator. Plötsligt, som från ingenstans, såg jag en kvinna gå med en genomskinlig kasse fylld med skinka och mjölk. Mina ögon spärrades upp inom loppet av en hundradels sekund och jag satte alla sinnen på helspänn för att finna denna eventuella mataffär. Jag har inte skrivit om det innan, men vi hade haft stora utmaningar med att hitta just mataffärer. Dagen innan hade vi köpt lite öl, chips och choklad i en tiny tiny "supermarket" (snarare kiosk) i närheten av vårt hotell, men vi sökte en lite större affär än så. Givetvis för att få det så billigt som möjligt.
Som ni säkert ser på bilderna bar mitt letande frukt. Kvinnans fotspår ledde in i grändernas gränd och om det hade varit mitt i natten hade man aldrig vågat sig i där.
Vi köpte suuupergod vit choklad, en chipspåse och öl. Det var väldigt billigt i den här affären. Precis vad vi letat efter! Inte för att vi storhandlade direkt, men det är aldrig kul att känna sig smått rånad efter att ha handlat för ockelpriser utomlands. Helst vill man handla på samma ställen som lokalbefolkningen.
Här kom vi fram till Spanska trappan! Dock blev den lite utav en besvikelse. Det här räknas som en utav de allra största sevärdheterna i Rom, men det är liksom bara... en trappa. Ibland är den utsmyckad med hundratals blommor och då är den faktiskt en väldigt vacker syn (jag har sett det på Google), men nu - not so much.
Nej, men det var helt klart fint ändå.
Vi fick en fin utsikt på toppen.
Rester från "Alla hjärtans dag".
Vi gick vidare mot Fontani di Trevi och fann Fontana del Tritone på vägen.
Den var väldigt häftig!
Vi gick vidare in på bakgatornas bakgator och jag litade blint på att vi hade koll på vägen.
Det hade vi inte.
Colonna della Immacolata i Piazza Mignanelli.
Till slut kom vi ut på rätt spår igen och vi kunde snart vila ögonen på det vi alla väntat på, nämligen underbara Fontana di Trevi. Wow.
Den var under konstruktion. What. No.
Why? Why did you do this to me!?
Det var inget vatten i fontänen och istället för att man kunde stå på håll och betrakta den hade de byggt som en gångbro genom fontänen. Visst, det var kul att komma nära, men det förstörde utseendet ännu mer. Jag som hade sett fram emot den här fontänen så mycket. Inte okej!
Vi gick vidare och vilade våra utslitna fötter vid en annan fontän med lite finare utsikt.
Där hittade vi en tam fågel.
Vi hade gått runt i fem timmar. Aj.
Nu ville vi mest bara hitta en metro och åka tillbaka till hotellet för lite rehabilitering, alternativt en mysig restaurang att vila upp oss på. Det var då vi såg en glimt av Pantheon (bilden nedanför). Vi visste såklart inte att det var just Pantheon. Jag hade ärligt talat inte så stor koll på Roms sevärdheter då den här weekendresan var ganska spontan.
En sak var säker.
Vi gick dit och möttes av den här synen.
Mina ögon var stora som tennisbollar. Guld... wow... such amaze.
Vi gick in.
Pantheon är ett uråldrigt tempel de gjort om till en kyrka.
"Det här var det vackraste jag har sett ever", sade jag.
Mycket folk på gatorna även i februari.
Här förstår ni kanske hur stort allting var. Kolla bara hur små människorna är i förhållande till ingången.
Nu började vi inse att kyrkor och tempel kunde vara otroligt vackra inuti.
På grund av vår nyfunna insikt var vi inte sena på att kika in i nästa kyrka vi såg, nämligen Church of San Luigi dei Francesi. Jag hade dock ingen aning om att den hette så. Faktum är att utsidan var väldigt tråkig och det var nära att vi inte ens gick in. Men jag är så glad att vi gjorde det, för det här besöket blev en av de allra största höjdpunkterna på vår resa, precis som Pantheon.
Alltså... jag finner inga ord. Vad är det här? Gud, jag bara stirrade upp i taket alldeles mållös. Det går inte ens att fånga på bild hur vackert det är därinne. "Det här är det vackraste jag någontin har sett", sade jag.
Bara... wow. Och det var alldeles knäpptyst därinne och luktade stearinljus. Det var knappt några människor alls där. Själv känner jag att den här kyrkan borde konkurrera med Vatikanen?!
Vi gick ut igen och jag kände mig som en ny människa. Haha, kanske inte, men det var som att man blinkade till av det starka ljuset och alla ljud och liksom "Whoa, just det, här är verkligheten."
Fountain of the Four Rivers i Piazza Navona.
Vi gick in i den stora kyrkan som låg bredvid fontänen - Sant'Agnese in Agone. Till skillnad från de andra kyrkorna var det fotoförbud! Omg! Vi tog genast ett smygfoto.
Snart upptäckte vi till vår lättnad att andra turister fotade öppet och att det inte fanns några väktare, bara folk som satt på kyrkbänkarna och... ja, jag vet inte vad de gjorde. Bad? Hur som helst pågick ingen gudstjänst.
Snart gick vi ut igen.
Vi gick tillbaka till hotellet och struntade i att leta upp en metro, i hopp om att hitta en restaurang på vägen.
Ja, vi försökte gå in, men den var låst.
Snart tillbaka vid hotellet igen.
Hotellkorridoren var rätt fancy.
När klockan slog åtta gav vi oss ut igen för att i ren desperation hitta mat. Vi lyckades hitta donken! Det kostade typ som i Sverige men det var det värt.
Nu skulle vi egentligen fortsätta över bron för att komma ut på rätt sida av kanalen. Vi försökte ju ta oss till Fontana di Trevi och Spanska trappan. Jag fick dock en glimt av underbara Peterskyrkan och ville så gärna gå närmare. "Vi går till övergångsstället och inte längre", blev det.
Jag trodde att Peterskyrkan låg mycket längre bort och därför hade jag inte räknat med att vi skulle hinna se den.
Väl framme vid övergångsstället gav jag x antal hundögonblickar.
Så gick resesällskapet med på att vi kunde gå närmare. Klockan var redan så mycket och vi ville vara säkra på att vi hann se det som var vårt mål och inte gick på sidospår hela tiden. Nu gick vi liksom åt helt fel håll. Dessutom var det en rejäl folksamling därframme.
Det var dock tur att jag blev lyssnad på. Det var folk som sprang mot torget och vi fattade inte varför förrän vi kom fram. Vi hann stå där i ungefär en minut innan det var ett trumpetliknande ljud som ekade över hela området. Alla klappade händerna och höjde kamerorna i luften. Vi bara whoot. What´s happening. What is this.
Nej, alltså det var bara påven som tittade ut och höll en predikan i 20 minuter. o.0
Say what?
Vi stod och lyssnade ett tag men förstod inte vad han pratade om. Han snackade italienska. Vi kollade upp det där när vi kom hem och tydligen är det så att påven håller en predikan varje söndag klockan 12.00 på det här stället. Haha, och vi hade iiiingen aning. xD Tänk att vi kom dit exakt då. Glad över min övertalningsförmåga efter det här.
Efter ungefär en kvart gick vi tillbaka igen, utan att besöka kyrkan. Jag ville förstås in men vi visste inte om man skulle behöva gå igenom säkerhetsspärrar och hur lång tid det skulle ta. Den tillhör ju Vatikanen så det är knappast bara att kika in och sen gå ut igen. Dessutom var det sjukt mycket folk som blockerade och skymde öppningen. Oklart om det var en kö eller inte.
Vi hittade en supervacker kyrka! o.0
Nu gick vi över till andra sidan ån.
Was ist das?
Vi kikade in i en kyrka och jag typ dog. Hur fint?! Dessvärre verkade det som om en gudstjänst var i full gång och vi, plus två andra turister som gått in samtidigt som oss, fick arga blickar på oss. Turisterna flydde innan någon hann blinka, men det gick inte lika snabbt för mig. Först var jag helt mållös över allt vackert. När jag väl vaknade till liv igen tog jag en bild i blindo medan jag kastade mig tillbaka mot utgången.
Medan jag gick ut genom de tunga portarna kastade jag en blick på kameradisplayen. Tror ni inte att det enda man såg var ett stort moln av suddighet? Jo! Kunde jag nöja mig med det? Ånej. Vid det här laget var jag liksom i en korridor mellan olika dörrar så jag hade egentligen redan lämnat kyrkan. Jag behövde alltså gå in igen, få folks blickar på mig och ta det där jävla fotot. Suck. Men det var värt det! :D
Snart var det så pass varmt ute att man kunde skippa jackan.
Vi gick längs några bakgator. Plötsligt, som från ingenstans, såg jag en kvinna gå med en genomskinlig kasse fylld med skinka och mjölk. Mina ögon spärrades upp inom loppet av en hundradels sekund och jag satte alla sinnen på helspänn för att finna denna eventuella mataffär. Jag har inte skrivit om det innan, men vi hade haft stora utmaningar med att hitta just mataffärer. Dagen innan hade vi köpt lite öl, chips och choklad i en tiny tiny "supermarket" (snarare kiosk) i närheten av vårt hotell, men vi sökte en lite större affär än så. Givetvis för att få det så billigt som möjligt.
Som ni säkert ser på bilderna bar mitt letande frukt. Kvinnans fotspår ledde in i grändernas gränd och om det hade varit mitt i natten hade man aldrig vågat sig i där.
Vi köpte suuupergod vit choklad, en chipspåse och öl. Det var väldigt billigt i den här affären. Precis vad vi letat efter! Inte för att vi storhandlade direkt, men det är aldrig kul att känna sig smått rånad efter att ha handlat för ockelpriser utomlands. Helst vill man handla på samma ställen som lokalbefolkningen.
Istället var trappan fylld med alldeles för mycket människor, fågelbajs, försäljare som försökte sälja selfiesticks och som pricken över i:et höll de på att renovera den vackra kyrkan på toppen. Och den hade en stor bilannons över sig. Haha. Haha. Hah.
Nej, men det var helt klart fint ändå.
Det var nog bara så att förväntningarna överträffade verkligheten lite. :)
Vi fick en fin utsikt på toppen.
Rester från "Alla hjärtans dag".
Vi gick vidare mot Fontani di Trevi och fann Fontana del Tritone på vägen.
Den var väldigt häftig!
Vi gick vidare in på bakgatornas bakgator och jag litade blint på att vi hade koll på vägen.
Det hade vi inte.
Snart insåg vi att vi gått i cirklar och att vi var tillbaka vid Spanska trappan igen, haha!
Colonna della Immacolata i Piazza Mignanelli.
Till slut kom vi ut på rätt spår igen och vi kunde snart vila ögonen på det vi alla väntat på, nämligen underbara Fontana di Trevi. Wow.
Wow.... :(
Den var under konstruktion. What. No.
Why? Why did you do this to me!?
Det var inget vatten i fontänen och istället för att man kunde stå på håll och betrakta den hade de byggt som en gångbro genom fontänen. Visst, det var kul att komma nära, men det förstörde utseendet ännu mer. Jag som hade sett fram emot den här fontänen så mycket. Inte okej!
Men men, vi kastade varsitt mynt i alla fall ^^.
Vi gick vidare och vilade våra utslitna fötter vid en annan fontän med lite finare utsikt.
Där hittade vi en tam fågel.
Vi hade gått runt i fem timmar. Aj.
Nu ville vi mest bara hitta en metro och åka tillbaka till hotellet för lite rehabilitering, alternativt en mysig restaurang att vila upp oss på. Det var då vi såg en glimt av Pantheon (bilden nedanför). Vi visste såklart inte att det var just Pantheon. Jag hade ärligt talat inte så stor koll på Roms sevärdheter då den här weekendresan var ganska spontan.
En sak var säker.
Efter att ha sett den där teasern kunde jag inte sätta mig på en metro och åka hem. Oh hell no!
Vi gick dit och möttes av den här synen.
Wow! Jag typ dog. Så vacker.
Mina ögon var stora som tennisbollar. Guld... wow... such amaze.
Vi gick in.
Pantheon är ett uråldrigt tempel de gjort om till en kyrka.
"Det här var det vackraste jag har sett ever", sade jag.
Mycket folk på gatorna även i februari.
Här förstår ni kanske hur stort allting var. Kolla bara hur små människorna är i förhållande till ingången.
Nu började vi inse att kyrkor och tempel kunde vara otroligt vackra inuti.
På grund av vår nyfunna insikt var vi inte sena på att kika in i nästa kyrka vi såg, nämligen Church of San Luigi dei Francesi. Jag hade dock ingen aning om att den hette så. Faktum är att utsidan var väldigt tråkig och det var nära att vi inte ens gick in. Men jag är så glad att vi gjorde det, för det här besöket blev en av de allra största höjdpunkterna på vår resa, precis som Pantheon.
Alltså... jag finner inga ord. Vad är det här? Gud, jag bara stirrade upp i taket alldeles mållös. Det går inte ens att fånga på bild hur vackert det är därinne. "Det här är det vackraste jag någontin har sett", sade jag.
Bara... wow. Och det var alldeles knäpptyst därinne och luktade stearinljus. Det var knappt några människor alls där. Själv känner jag att den här kyrkan borde konkurrera med Vatikanen?!
Vi gick ut igen och jag kände mig som en ny människa. Haha, kanske inte, men det var som att man blinkade till av det starka ljuset och alla ljud och liksom "Whoa, just det, här är verkligheten."
Fountain of the Four Rivers i Piazza Navona.
Vi gick in i den stora kyrkan som låg bredvid fontänen - Sant'Agnese in Agone. Till skillnad från de andra kyrkorna var det fotoförbud! Omg! Vi tog genast ett smygfoto.
Snart upptäckte vi till vår lättnad att andra turister fotade öppet och att det inte fanns några väktare, bara folk som satt på kyrkbänkarna och... ja, jag vet inte vad de gjorde. Bad? Hur som helst pågick ingen gudstjänst.
Det var extremt vackert därinne. Självklart fotade jag som en galning.
Snart gick vi ut igen.
Vi gick tillbaka till hotellet och struntade i att leta upp en metro, i hopp om att hitta en restaurang på vägen.
Ja, vi försökte gå in, men den var låst.
Snart tillbaka vid hotellet igen.
Det var sen eftermiddag.
Hotellkorridoren var rätt fancy.
När klockan slog åtta gav vi oss ut igen för att i ren desperation hitta mat. Vi lyckades hitta donken! Det kostade typ som i Sverige men det var det värt.